De digitala systemkamerorna får oftast rubrikerna, men ryktet om kompaktkamerans död är väldigt överdrivet. Panasonics senaste superzoom ger ny energi åt kategorin med en kraftig 18x optisk zoom som spänner från en användbar vidvinkel (28 mm) till nästan störande lång tele på motsvarande 504 mm. Precis som vanligt hittar man Leicas namn på optiken och inuti sitter Panasonics optiska bildstabiliseringssystem Mega OIS, ett system som vi anser vara bland de bästa i sin klass.

Som på tidigare FZ-kameror har FZ18 ett rejält grepp, den vanliga lägesväljaren och en navigeringsplatta som kompletteras med en styrspak. Spaken används för att justera exponeringen och fokusinställningarna. Den är bättre än t ex Canons svampiga lösning, men har svårt att konkurrera med ett bra rullhjul när det gäller hastighet och precision. Den är dessutom placerad irriterande nära den elektroniska sökaren, vilket gör den svår att komma åt när man tittar i kameran.

Kameran är tillverkad i plast och är lätt. Den går utmärkt att hålla med en hand om det skulle behövas. Zoomreglaget är ganska litet och långsamt, men arbetar mjukt och med precision. Fokus, blixt och matningsläge har fått egna knappar, men en snabb åtkomst till ISO, kvalitet och vitbalans finns tyvärr inte trots att det handlar om en så modern kamera riktad till entusiaster. Menyerna är enkla och textbaserade. Den 2,5 tum stora LCD-skärmen matchar Canon S5 IS i fråga om storlek och antal pixlar, men är svårare att se på vid sämre ljusförhållanden.

Färger och skärpa i både LCD:n och EVF:n ligger över genomsnittet, vilket gör fokuseringen enklare än med många andra motsvarande modeller. Båda har förstås den oundvikliga fördröjning som uppstår när man byter från ett ljust till ett mörkt motiv. Systemkameraanvändare kommer irritera sig på det. Man kan dra upp ljusstyrkan på LCD:n under ljusa dagar, men även välja High Angle-läge för plåtning i udda vinklar.



Många motivprogram
Panasonic har fyllt FZ18 med fler motivprogram än någonsin, vi slutade räkna vid 30. Du behöver en bara orolig om du inte vet skillnaden mellan Creative Night Portrait, Candle Light och High Sensitivity då ett nytt Intelligent Auto-läge analyserar motivet och väljer ett passande läge åt dig. Det kan använda ansiktsigenkänning, justera ISO och t o m aktivera bildstabiliseringen åt dig - även om vi rekommenderar att den alltid är på. Behöver du inte ha så mycket stöd finns en full uppsättning PASM-lägen att välja på och ett Custom-läge för egna inställningar.Bländare och tider ställs in med den lilla joysticken, med vilken man även bestämmer autofokusområde. Det är värt att experimentera lite med dessa då Panasonics fokussystem inte är det snabbaste vi har använt (det är långsammare än Canon S5). Visst hittar det oftast rätt till slut, men man bör vara extra uppmärksam vid extrem telefotografering.

Seriebildtagningen når upp till hela tre bilder/sekund, men bara under ett fåtal bilder innan kameran saktar ner. Tiden mellan två bilder begränsas huvudsakligen av det "tunga" AF-systemet. Använder du det trevliga RAW- eller RAW+JPEG-läget kan du också förvänta dig väntetid vid snabba bildtagningar. Bildkvaliteten från det monstruösa 18x-objektivet är förvånansvärt bra - vi säger förvånansvärt eftersom alltför många superzoomar förlorar vidvinkelskärpa eller kontrast i teleläge i och med maximeringen av zoomomfånget. Optiken uppvisar en aning distorsion vid 28 mm men knappt någon kantoskärpa och ännu mindre kromatisk aberration. Så länge du inte förväntar dig SLR-prestanda hela vägen räcker det här väldigt långt. Kanterna är riktigt skarpa, hudtoner är rika och fina, och fina detaljer hanteras mycket väl.



I detalj
Exponering och vitbalans får också höga betyg. DMC-FZ18 blir inte förvirrad av mixat ljus, utan exponerar stabilt för mellantoner. Det dynamiska omfånget är okej, men högdagrar bränns ut tämligen lätt. Bruset, ett verkligt problem med tidigare modeller, är nu under kontroll. Visst brus är synligt vid ISO 400, men det är först när man når maximum (ISO 1600) som detaljerna påverkas. Extrema ISO 6400 går att nå, men då bara med upplösningen tre megapixlar, och kan definitivt tas i beaktande vid nödlägen.

DMC-FZ18 är ett utmärkt alternativ som reservkamera för systemkameraanvändare vid resor. Skulle man försöka matcha dess brännvidd med en SLR behövs både en stor väska och en riktigt fet plånbok. Panasonic-kameran är lätt, prisvärd och extremt flexibel, som dessutom har en bra uppsättning på de manuella inställningsmöjligheterna. Inte helt förvånande ligger nackdelarna i hastigheten och smidigheten när man ser till att justera inställningar och under själva fotograferandet. Men det bör inte avskräcka dig från att testa den här kameran, som är ett av de starkaste alternativen bland de lite mer avancerade kompaktkamerorna.





Publicerad i DigitalFoto 2007-08 - Du kan beställa det här