Av Dietmar Heinrich

Nikon CoolPix S640 är en storleksmässigt ganska oansenlig liten kamera, men innehåller ändå ett 5x optiskt zoomobjektiv på motsvarande 28-140 millimeter. Under skalet döljer sig dessutom en CCD på 12,2 megapixlar, och en optisk bildstabilisator.

Kamerans starttid imponerar onekligen då den är redo att ta den första bilden långt innan du hunnit flytta fingret från strömknappen till avtryckaren. Under testet uppskattade jag även att det går nästan lika snabbt att stänga av kameran. Det kan tyckas vara en struntsak i sammanhanget, men när man ska lägga ifrån sig kameran så vill man ju att objektivet försvinner in blixtsnabbt i kamerahuset. Logiken i det sammanhanget ligger förvisso mer på det psykiska än rationella planet, men Nikon har identifierat problemet med kameror som stängs av långsamt och hittat en bra lösning i den här modellen. Även zoomhastigheten får klart godkänt. Det går med andra ord riktigt snabbt att zooma från det yttersta vidvinkelläget till det yttersta teleläget.

I sitt pressmaterial framhäver Nikon även kamerans autofokushastighet, och jämför den med hastigheten hos företagets systemkamera D40. Jag har inte haft möjlighet att göra någon vetenskaplig jämförelse mellan de båda kamerorna, men kan konstatera att den här kameran faktiskt har en anmärkningsvärt snabb autofokus. Den låser helt enkelt blixtsnabbt under bra ljusförhållanden, samtidigt som slutarfördröjningen är försumbar. Även under lite sämre ljusförhållanden så hänger autofokussystemet med riktigt bra, och till sin hjälp i det läget har det en ovanligt stark autofokuslampa.

I kamerans högsta upplösning erbjuder den en högsta seriebildtagningshastighet på cirka 0,8 bilder per sekund upp till tio bilder. Efter att kameran har imponerat i alla de andra hastighetsdisciplinerna så är naturligtvis seriebildtagningshastigheten en liten besvikelse.

Hantering och reglage
Kameror som har ett så pass litet format som den här tenderar att erbjuda ett ganska dåligt grepp, och visst hade några gummerade ytor hjälpt till för att förbättra greppet även i det här fallet. En välplacerad urgröpning längst upp till höger på baksidan ger dock ett riktigt bra grepp för högertummen. Därtill har Nikon verkligen tänkt till vid placeringen av baksidans reglage, vilket gör att det inte finns någon risk för att man ska råka komma åt något av misstag.

På ovansidan sitter strömknappen samt avtryckaren, och runt den sistnämnda sitter zoomreglaget.

Längst upp på baksidan återfinns lägesväljarknappen, vilken ger tillgång till ett autoläge och ett antal motivprogram. Bland de sistnämnda noteras bland annat läget automatisk motivtyp som automatiskt väljer den bäst passande motivtypen för aktuell scen. Bland lägena som går att välja noteras även smart porträtt, vilket automatiskt tar bilder när kameran har identifierat ett leende ansikte. Innan bilden sparas ser kameran även till att motivets hud ser mjukare och jämnare ut.

Med läget Följ rörligt motiv kan du låsa fokus på ett specifikt ansikte varpå kameran fortsätter fokusera på ansiktet. Intressant i sammanhanget är att kameran fortsätter att fokusera på ansiktet om det försvinner ut ur bild och kommer tillbaka inom tre sekunder.

Via lägesväljaren når du även kamerans filmläge, och det erbjuder filmer i en maximal upplösning på 640 x 480 bildpunkter. Är det HD-filmer du är ute efter så är det här alltså inte rätt kamera för dig. Varje enskild film kan bli maximalt 2 gigabyte stor, eller 25 minuter lång.

Kamerans fyrvägskontroll erbjuder direkt inställning av blixtläge, exponeringskompensation makroläge och självutlösare (2 och 10 sekunder). Runt fyrvägskontrollen sitter kamerans inställningsratt med vilken du snabbt och enkelt kan stega dig mellan alternativ i menyer. Det går förvisso att göra samma sak med fyrvägskontrollens fyra reglage, men ratten erbjuder onekligen ett snabbare arbetssätt.    

Strax nedanför fyrvägskontrollen sitter en dedikerad knapp för att radera tagna bilder, samt menyknappen. Den sistnämnda tar dig till ett menysystem som inte innehåller speciellt många överraskningar. Det mest uppseendeväckande är en möjlighet att manuellt välja autofokuspunkt samt två extra seriebildtagningslägen vid sidan om den ovan redovisade. För det första erbjuds Best Shot Selector-läget (BSS). I det läget tar kameran upp till tio bilder medan avtryckaren hålls nedtryckt. Bilden med bäst skärpa (med bäst detaljer) i serien väljs och sparas automatiskt. Intressant är också läget Multibild 16. Varje gång du trycker på avtryckaren tar kameran 16 bilder med en hastighet på cirka 30 bilder per sekund, och sammanställer dem sedan till en enda bild. I det sistnämnda läget sänks dock bildupplösningen till 5 megapixlar.  

Nikon har satsat på en 2,7-tumsskärm till den här kameran, och 230 000 bildpunkters upplösning är det som gäller. Skärmen fungerar riktigt fint i alla typer av ljusförhållanden. Även betraktningsvinklarna får klart godkänt.

Bildkvalitet
Kamerans fantastiska hastighetsprestanda är naturligtvis ett stort plus, som innebär en fördel gentemot de flesta konkurrenterna. Under testet noterade jag dessutom att ljusmätningssystemet gjorde ett riktigt bra jobb även under lite mer knepiga ljusförhållanden. Jag kan även konstatera att kameran överlag tar bilder med ganska balanserade färger.

Objektivet lider dock av en del kromatisk aberration, vilket framgår i kontrastrika områden i bilderna. Därtill har kamerans automatiska vitbalans en förmåga att skapa inomhusbilder som innehåller svaga gulstick.

Kameran tar ganska softade porträttbilder, men vid en skärskådning i hundra procent på skärmen noteras en förhållandevis dålig kantskärpa även under bra ljusförhållanden. Det resulterar i att detaljer som exempelvis hårstrån återges på ett utsmetat sätt. Den utsmetande effekten är tyvärr ett genomgånde problem med hos den här kameran.  

ISO-testet visar att kameran presterar brusfria bilder upp till och med ISO 100. Redan vid ISO 200 dyker det upp ett gråsvart "snällt" brus främst i skuggområden och mörka täckande områden. Vid ISO 400 tillkommer en hel del färgbrus och en ganska stor andel av de finare detaljerna försvinner. Vid ISO 800 tilltar bruset ganska markant, och ISO-värden därutöver bör undvikas in i det sista.

Specifikationer
Kontakt: Nikon, www.nikon.se
Pris: 3 290:- inklusive moms
Bildsensor: 12,2 megapixel
Brännviddsförlängning: 5,6x
Optik: Nikon Nikkor 5-25 mm, f/2,7-6,6
Filformat: JPEG
Minneskort: SD
ISO-omfång: 100-6400
Exponeringslägen: Auto, Film, Motivprogram
Ljusmätningsalternativ: Flerzon, Centrumvägd
Fokuslägen: Auto, Kontinuerlig, Ansiktsigenkänning  
Slutartider: 8-1/1500-dels sekund
Blixtlägen: Auto, Upplättningsblixt + Röda-ögon-eliminering, Av, Upplättningsblixt, Blixt med långsam synk
Matningslägen: Enbildstagning, Seriebildstagning, Självutlösare,
Nedsparningstid: Omedelbart (JPEG)
LCD-skärm: 2,7 tum med 230 000 pixlar
Vikt: 110 gram (exklusive batteri och minneskort)
Batteri: Uppladdningsbart Lithium-Jon-batteri (EN-EL12)
Batteritid: 270 bilder
Överföring: USB 2.0
Mjukvara: Software Suite for CoolPix

Omdöme

Funktioner (3 av 5)
Kameran har en för klassen högst standardiserad uppsättning funktioner.

Bildkvalitet/Prestanda (3 av 5)
Kameran uppvisar vissa brister i bildkvalitet som det är svårt att bortse från. Det största problemet är brist på kantskärpa. Förutom seriebildtagningshastigheten så imponerar S640 hastighetsmässigt.

Handhavande (3 av 5)
Några inställningar går att nå via fyrvägskontrollen. De flesta kommer du dock åt via det ordinarie menysystemet. Inställningsratten är dock en extra bonus.

Byggkvalitet (4 av 5)
Kameran har ett skal i plast, men känns ändå riktigt gedigen när man håller i den. Knappar och reglage får dessutom tummen upp då de ger en mycket förtroendeingivande känsla vid användning.

Värde för pengarna (3 av 5)
Det lilla formatet och den höga hastighetsprestandan till trots så kan jag inte konstatera annat än att det går att få bättre bildkvalitet för det här priset.

Sammanfattning
Om man bortser från seriebildtagningsprestandan så är Nikon CoolPix S640 en riktigt snabb liten rackare, och i många lägen tar den också klart godkända bilder. Men kantskärpeproblemen är svåra att bortse från, liksom bruset som kommer ganska tidigt i ISO-skalan.

Konkurrenter

Ricoh CX2
Ricoh CX2 är en oerhört lättarbetad kamera som fixar bilderna i de flesta lägena. ISO-prestandan utgjorde i viss mån en brist, vilket förvånade oss då kameran är utrustad med samma sensor som föregångaren. HDR-läget imponerar dock fortfarande och möjligheten att detaljstyra ljusmätningen är ytterligare en funktion som uppskattas mycket.

Precis som i testet av CX1 saknar jag manuella inställningsmöjligheter och ett HD-filmläge.

Panasonic Lumix DMC-FX550
Det här är onekligen en perfekt kamera för den som är ute efter ett litet format i kombination med manuella inställningsmöjligheter. Prestandan får totalt klart godkänt och HD-filmläget är en klar bonus. Zoomning vid filmning hade dock varit önskvärt.